klabbelito

Var ledig idag från körlektioner och teorilektioner, var skönt så stack ut o sprang en liten runda i förrmiddags. Holmen som inte aldrig har sprungit längre än 3km utan att ta pauser fick för sig att han skulle med. Han gillar ju också att sova länge så jag släpade honom ur sängen kl11 och tryckte i honom en banan och sen skulle vi iväg. Efter 3km började han stånka och stöna som en brunstig älg och jag tänkte shit han kommer aldrig att orka 1mil och nu är vi typ långt hemifrån, aja han klarar sig. Men vi vände och passerade nära hans hem och då sa jag åt honom att sticka iväg åt det hållet medan jag skulle fortsätta en bit. Så jag sprang därifrån och tänkte inte mer på honom. Sen när jag kom tillbaka till holmens crib kom jag på att jag inte hade någon nyckel. Holmen hade ju den men dörrfan är låst!!! Så jag börjar slå på dörren och hålla en ringklockan, aset jävlas med mig men jag tänker inte ge mig. Grannarna i uppgången öppnar sin dörr och kollar på mig jag låtsas som om jag förbereder för en löptur genom att gå ner i trappen (jäkligt smart gjort!) för att sedan springa upp till dörren igen. Efter några minuters bankande till hör jag dörren öppnas nerifrån upp till trappuppgången och in kommer någon som låter som en brunstig älg, det var såklart allas vän holmen:) Han hade följt efter mig....idiot! Nu kunde han knappt ta sig upp för trappan utan att falla ihop! Men tillslut öppnade finnen dörren och släppte in mig, jag agerade då på intution och låste ut honom i 10 minuter för att han ska lära sig att man inte låter en vän vänta utanför i 10minuter aldrig! :)